KUSINTRÄFF I IOWA, USA

År 1883 utvandrade J.P. Johanssons föräldrar Johannes Johansson och Christina Bryngelsdotter samt fyra av deras sex barn från Vårgårda till Croockston i Minnesota. De två av barnen som inte gjorde sällskap med familjen var Anna Sophie, som utvandrat ensam 2 år tidigare, och Johan Petter som stannade i Sverige för gott.

I USA är intresset för släktingarna stort och sammanhållningen dem mellan mycket god. Det gemensamma är inte bara släktskapet utan också att de är utvandrare från Sverige - om än i tredje led. Ingen av dem talar svenska. Den som kan mest är nog Robert Erickson som på bruten svenska kan säga ”tack så mycket”, men så är han också mycket intresserad av Sverige och har besökt vårt museum i Enköping två gånger och planerar ett tredje besök.

Som vi kunde läsa i förra numret av J.P.-BLADET planerades en ny Kusinträff inom släktgrenen Johansson Julien Erickson. Den här gången på Codys Iowa Farm som ligger strax utanför den lilla trivsamma staden West Union i delstaten Iowa. Första gången en släktträff arrangerades var i Minneapolis, Minnesota 1997.

Att den här mycket välplanerade sammankomsten, den andra i ordningen, var förlagd till jubileumsåret 2003 var inte någon tillfällighet. Det ingick i planeringen och de jubileum som var aktuella belystes på träffen.

Undertecknad var inbjuden för att främst informera om J.P. Johanssons uppfinningar och industriella verksamhet.

Sammankomsten

Sammankomsten ägde rum lördagen den 2 augusti. Det var en solig, varm och skön sommardag, och Codys Iowa farm var en lämplig plats för ”Erickson Cousins Second Reunion”. Den låg i ett bördigt och vackert landskap med fin natur och hade byggnader med gott om utrymme för samtliga aktiviteter.

Eftersom flera av de 30 närvarande inte träffats sedan sammankomsten för sex år sedan förekom många glada återseenden och dunkar i ryggen. Då alla anlänt och hälsats hjärtligt välkomna hölls en tyst minut till minna av tre bortgångna släktingar: Donald Erickson, Bruce Erickson och Phyllis Tischer.

Därefter var det dags för en riklig och välsmakande lunch som följdes av en omfattande och detaljerad genomgång av nästan hela släkten med en föredömligt upprättad förteckning med foton som underlag.

Nästa punkt på programmet var fotografering.

Kusiner. Stående: Robert Oslund, Jacqueline Cody, Yvonne Ode Rahn, Janice Mudd, Robert Erickson och Marv Eide. Knästående: Leyton Oslund. Sittande: Jerry Erickson, Wayne Erickson.

Så var det dags för undertecknad att berätta om J.P. Johanssons många uppfinningar och långa industriella verksamhet. Därvid betonade jag att två av hans uppfinningar räknas in bland Sveriges tio mest betydelsefulla samt att den extraordinära prestationen var han ensam om, vilket väckte stor förvåning och beundran.

Jag nämnde att just det här året är det 120 år sedan huvuddelen av familjen utvandrade från Sverige, 150 år sedan Johan Petter föddes och 60 år sedan han avled i Enköping. Att det är 110 år sedan han byggde den mycket omtalade bron i Strömparterren fick också ett omnämnande.

Dessa händelser noterades med stort intresse.

Anförandet följdes av frågetävling på i huvudsak samma tema. Alla visade sig intresserade och kunniga beträffande J.P. Johansson och Sverige. Bäst med 12 rätt av 13 möjliga var Marv Eide, Granada Hills, California. Till Marv sade vi alla: Grattis! 

Marv Eide var bäst i frågetävlingen.

Av alla fina priser valde han en BAHCO-skiftnyckel.

I frågetävlingen tror jag att Marv hade god hjälp av sitt medlemskap i J.P. Johansson-sällskapet som regelbundet via medlemstidningen informerar om J.P. Johanssons framgångsrika karriär och mycket annat. Marv Eide och familjen Michael Erickson som bor i California var de som rest den längsta vägen till Iowa, cirka 240 mil. Den trivsamma samvaron varade till sena eftermiddagen då flera startade den i många fall långa resan hem.   

Arrangörer. Kommittén för arrangemanget bestod av Yvonne Ode Rahn, Thief River Falls, Robert Erickson, Minneapolis och Jacqueline Cody, West Union.

För egen del tackar jag för inbjudan till Kusinträffen och tycker det är både roligt och mycket intressant med alla ”släktingar” i USA.

Hans E Söder