Under sin 6 år långa anställning hos Munktells i Eskilstuna fick JP en mycket allsidig och grundlig praktik som montör, konstruktör och ritare. Emellertid, hur bra han än trivdes hos Munktells, så ville han bli egen företagare inom verkstadsbranschen. Det målet var han på väg emot, då han tillsammans med sin hustru Matilda och 4-åriga dotter Thyra i juli 1886 färdades från Eskilstuna till Enköping. Resan företogs med mycket stor sannolikhet med tåg, då järnvägen det året varit öppen för allmän trafik i 10 år. De åkte på den järnvägslinje, som JP själv varit med om att bygga år 1873, under en kort period som rallare vid Stockholm-Vesterås-Bergslagens Jernveg (SWB). Då de passerade Långängskrogen, som ligger mellan Dingtuna och Västerås, kunde de genom kupéfönstret på vänster sida i tågets färdriktning se det soldattorp, där JP var inneboende under sin tid på järnvägsbygget.

Tidtabellen visar 1886 års kommunikationer med tåg. Förmodligen var det med tåg Nr 4, som ankom till Enköping 5.37 (17.37), som JP och hans familj färdades. Enligt uppgift av Sveriges Järnvägsmuseun i Gävle hade det tåget förbindelse från Eskilstuna efter byte i Kolbäck. Som framgår av tidtabellen fanns det på den tiden inte så många förbindelser att välja mellan och inte heller var hastigheten hög. Exempelvis tog en resa från Enköping till Stockholm med den snabbaste av de tre förbindelserna 2,5 timmar. Detta ger en medelhastighet på 29,6 km/tim, inklusive uppehåll på mellanliggande stationer. De andra förbindelserna var "mjölktåg". Det var emellertid som alltid en fråga om jämförelse med de alternativ som stod till buds. Vid en sådan jämförlse gick tåget med blixtens hastighet. Uppmärksamma hur dygnets timmar även är angivna i tidtabellen.

Egen företagare blev JP genom att köpa en drift i varande smedja. Den var belägen vid Gustav Adolfs Plan, parken bakom den nuvarande bussterminalen i Enköping. Se omslagsbilden! I den smedjan etablerade sig Johan Petter Johansson som egen företagare i juli 1886.

Greve Gustav Erik Lewenhaupt på Geddeholm och löjtnant Jakob Ludvig von Post på Hagbyholm hade tillsammans som lån bistått med ett startkapital på 500 kronor.

Att JP valde Enköping framför andra platser berodde på den omgivande rika landsbygden och den snabbt ökande mekaniseringen inom jordbruket. Han räknade med att detta skulle medföra ett omfattande behov av reparationer och underhåll av jordbruksmaskiner och redskap, och ge honom många arbetstillfällen.

Vid smedjan fanns inte någon vattenkraft att tillgå och beroende på det centrala läget bestod alltför många arbeten av att reparera gamla kokkärl, trasiga lås och liknande mindre uppdrag, för vilka han inte kunde ta betalt så att det lönade sig.

Efter bara ett års etablering i Enköping köpte han, som han uttryckte det, "ett vattenfall i Fanna" - cirka en kilometer från centrum.

Bilden visar Gustav Adolfs Plan sommaren 1992 - 106 år efter JP etablerade sig där. Var smedjan var belägen är markerat på bilden. Placeringen har beräknats genom att mäta och jämföra på gamla fotografier och kartor. Utgångspunkt för beräkningarna har varit det numera gula huset längst till höger på bilden. Det fanns redan då smedjan var i drift. Någon mindre avvikelse mellan markeringen på fotot och det verkliga läget kan föreligga.

Tornhuset längst bort till vänster på bilden uppfördes 1786, exakt 100 år innan JP etablerade sig i smedjan. Ursprungligen var husbyggnaden köpmangård, men efter köpmannens konkurs 1791 blev det så småningom rådhus, och fick då tornet som tillbyggnad. Under årens lopp har huset också utnyttjats för handel, småskola, post- och polishus. Från 1985 är museet inrymt i byggnaden. Museet innehåller en del historik om JP, men den gamla bygganden är i sig själv ett av de mest värdefulla museiföremålen.

Byggnadskranen i bakgrunden står på tomten vid Kyrkogatan 17. Där stod förut huset som inrymde Wilkessons Kappaffär och Bergs Fruktaffär. Tidigare bodde köpmannen Elis Ceder i huset. Han hade speceriaffär vägg i vägg med bostaden. Den 1 oktober 1934 flyttade Ceder både privat och med speceriaffären till Kyrkogatan 19, hörnet Kyrkogatan-Torggatan, vilket gav upphov till uttrycket "Ceders hörna".

Men hur gick det med JP´s smedja då, frågar sig den intresserade medlemmen i J.P.Johansson-sällskapet? Jo, den sålde JP samma år (1887) som han själv flyttade verksamheten till Fanna. Köpare var smeden Carl Lindkvist. Han var av vallonsläkt, som var känd som skickliga smeder och inkallades till Sverige under 1600-talet för att medverka till utvecklandet av Sveriges järnhantering. Efter Carl Lindkvist fortsatte sonen Hjalmar verksamheten i smedjan. Så småningom exproprierade Enköpings Stad smedjan med tillhörande markområde och slutligen revs den - år 1943.